Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
110.
Baba, som lärt sig när han tala borde. Men också hålla
mun, teg som en byst, I väntan på att det bedarra
torde, Och vågade ej komma med ett knyst. Till slut
Gulbeyaz genom rummet gjorde Ett långsamt slag, men
höll sig lika tyst; Hon lugnat sig, men ögat stod i
lågor, Ovädret teg, men sjön gick än i vågor.
111.
Så rätade hon på sig, likasom Hon tänkte tala -
men höll åter inne, Tog stora steg igen, och gick
och kom, Som alltid när det kokar i ett sinne. En
stämning vittnar ofta gången om, Hvad vi också hos
Catilina finne, Som, hetsad under lidelsernas tvång,
Förrådde deras framfart i sin gång.
112.
Så stannade hon. »Skaffa hit de tvenne!» Det
sades lågt, men i en ton ändå, Som Baba kände och
som skrämde denne; Han ryste till, men dröjde med
att gå Och bad i ödmjukhet få fråga henne, (Det han
dock viste) hvad det var för två, Som hennes höghet
menade allenast, Så han ej toge miste nu, som senast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
