Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
Som stämmer pilgrimen till svärmeri Då
helgsmålsringningen liksom begråter Den dag som dör!
Denna stanz är lånad från Dante (Skärselden,
början af 8:e sången):
Era gia V oro., che volge l’ disio
A’ naviganti, e ’ntenerisce ’l cuore
Lo di, ch’ han detto a’ dold amici a Bio;
E che lo nuovo peregrin d’amore
Punge, se ode squilla di lontano,
Che paja ’l giorno pianger. che si muore.
109:e st.
När Nero föll för en så rättvis dom Som en förödare
ännu förödde Och jublet brusade igenom Rom, Ett jubel,
som en verldsdel understödde, Så fans det dock en
vänlig hand, och from, Som blommor på hans graf i
tysthet strödde.
»Och likväl funnos personer., som under
lång tid smyckade hans grift med blommer både vår
och sommar» - säger Suetonius.
FJERDE SANGEN.
3:e st.
»Min väg slår in på gulnadt lof» i dag. Uttrycket
återfinner man hos Shakspeare (Macbeth, Y. 3):
Min lefnads bana Går in på hösten och det gula
löfvet.
7:e st.
Men här Apollo mig i örat drager.
Detta har sin motsvarighet hos Virgilius (Ecl. VI):
Cum canerem reges et prcelia, Cyntliius aurem
Vellit, et admonuit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
