Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
75.
John Johnson ville trösta dem och lydde Sitt hjertas
röst, men viste knappt, jag tror, Hvad österländska
lidelser betydde; Don Juan, som var känsligare, svor
Att genast återse dem, när det grydde, Men eljest
hämnas gräsligt, som en bror; Det styrkte, eget nog,
de öfvergifna, Ty qvinnor tycka om det öfverdrifna.
76.
Så skildes de ined pust och gråt: de ena För att en
kula bida - eller bom, Hvad några vise kalla Slump
allena Och andra Ödets eller Herrans dom (Men en
välgerning, skulle jag förmena, Är ovissheten, helst
om man är from); De andra, redo att en stad förstöra,
Med hvilken de ej hade alls att göra,
77.
Men vår Suwarow - som såg allt i klump, Sjelf en
plumphuggare, som oftast torde Beräknat menskolif som
bara lump, På hvilka man så litet akta borde (Blott de
hans syften tjenade på slump) Som Jobs umgängeskrets
och hustru gjorde På hans elände och hans klagolåt -
Hvad rörde honom litet qvinnogråt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
