Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
111.
Den äldste var en vild tartar, en äkta, Född till
martyr just och till plågoris För bleka nazarener,
och förskräckta. Han såg ej annat än sitt paradis
Och hulda barn med mjuka armar sträckta Mot dem, som
stupat här naturligtvis - Svartögda houris, ljufliga
att möta, Allsmägtiga som Evas barn, och söta.
112.
Hvad de mot honom sträckte nu, det kan Jag visst ej
göra anspråk på att gissa, Men att de föredra en pilt
(som han) För gamla, styfva bussar, är det vissa;
Om ej så vore, hvarför finner man För hvarje uttjent
kropp, som man får hissa Ifrån ett slagfält i de
vigda gropar, Ett par tre tusen unga, vackra giopar?
113.
Så äro edra houris mest benägna Att snappa åt sig
unga, gifta män, Förr än de hunnit slutet af de trägna
Smekmånadsdagarne och innan än De blifvit ångerköpta
och förlägna Samt önska sig sin ungkarlstid igen;
Och tänk, i fall de då den frukt betinga, Som en så
flygtig blomning skulle bringa!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
