Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
138.
Nu, kära allmänhet, min hatt jag tar, Ty jag har löst
mitt löfte, som I veten, Jag kärlek, storm och örlig
skildrat har, Och det rent episkt - om ej verkligheten
Svär deremot; ty dikt det minsta var, Som jag har
tutat för er ur trumpeten. Min sång är som han kan,
om än ibland Apollo sätter mig en sträng i hand
139.
Som medel för mitt klink och kink och löje. Hvad
hjelten i min mosaik till dikt Härefter förestår
skall bli med nöje
- I fall det ens blir af - min nästa bikt; Det är
ej skäl just att vi längre dröje
Vid Ismail, der vi fylt vår tunga pligt, Men låta Juan
med rapporten rida, Som hela Petersburg lär ängsligt
bida;
140.
Ett värf, som honom för hans maridom kom Till del,
och för hans mensklighet tillika;
- Det sista tycka menniskorna om, När deras vilda
lystnader gett vika. Man gladdes åt den lilla fången,
som Han frälst och som med sina lockar rika Don Juan
säkert mer till hjertat gick An det Sankt Wladimirska
kors han fick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
