Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
27.
Jag vill ej skildra det Jag kunde nog, Som mins
det och som vet hur det beskrifven Men närmande mig
Dantes ))mörka skog», Det värsta equinoctium, som
gifves, Halfvägs i lifvet, der - och det med fog -
Vår lefnads usla postskjuts varsamt drifves Framåt,
der ålderdomens gränsväg går Och alla se till baka
med en tår,
28.
Vill jag ej skildra alls, om jag kan slippa, Och ej
fundera heller, om jag blott Kan blifva tanken qvitt,
hvars tunga knippa Beständigt hängt sig på mig, hvart
jag gått, Som hafvets sälta häftar vid en klippa,
Som valpar, när de moderspenen fått, Som första
kyssen . . . Men jag släpper genast All reflexion,
om jag blir läst allenast.
29.
Don Juan, långt ifrån att fjäsa släpet, Vardt fjäsad
för sin ungdom och sitt mod, Om hvilket ryktet redan
tält så häpet, Samt för sitt gry af racehäst - för
sitt blod, Ja, för sin uniform, som satt så näpet Och
klädde honom, hur han gick och stocl, - Likt dessa
moln i rödt, som solen smycka - Men mest för det en
gumma gjort hans lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
