Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
27.
Den lilla Leila, sluten sorn en is
Och med sitt dunkla, österländska öga,
Förundrades åt ingenting precis,
- Till undran för de vesterländska höga,, Sorn jaga
efter nytt på alla vis,
Som efter fjärilar, i timmar tröga - Men fick i stora
verlden genast flägt Som något grufligt romaneskt
och täckt.
28.
Men könet drog ej ense. Vi förstå er, Små stumpor!
Det är så i smått och stort Med er, förstås. Tro ej
jag naggar på er,. Jag håller af er så som ingen
gjort, Fastän »mitt bättre jag» kan förebrå er Den
käcka ton ni ta er immerfort; Så äfven här: det vardt
ett fasligt väsen Att få vår Leila filad och beläsen.
29.
I en punkt vardt ni sams, och det med rätta, Den:
att ett älskvärdt barn från fjerran strandr Den sista
knoppen af sin stam för detta Och vacker sedan som
sitt fosterland,
- Låt vara Juan på sin fjäderlätta Natur två tre år
kunnat lägga band - Långt bättre hos förnäma nåder
fore, Som öfver rasvillsperioden vore.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
