Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
63.
Koketter, hvilka göra söta miner,
Men ))ja)) och ))nej)) ej vilja veta af,
Som hålla er på svaj, tills stormen hviner,
Och småle, när ert hjerta går i qvaf.
De störta mångens lycka i ruiner
Och öppna våra Werthrar mången graf,
Af menlös klåda, som ej känner fruktan,
Ej otukt just, men brist på tukt och tuktan.
64.
)>Gud, jag blir pratsjuk!)) Fortsätt då med prat. Den
sista faran, men så grufligt nära, Är, då till trots
för ))kyrka)) och för »stat)) En ung fru vill åt Amor
offer bära. Utrikes gör det ingen desperat (Hvad under
resor du sorn ung kan lära), Men ack, i England är
mot slika fynd Vår moder Evas sjelf en lapprisynd.
65.
Ett kältring-, trycksvärt-, advokatiskt land, Der
verlden står och lurar skadesniken, Så snart ett ungt
par knyter ömma band. Man får sig vips en stämning
sammanviken Och den fördömda plikten till - ibland En
ledsam klimax nog till romantiken - Förklaringar och
vittnesmål, som bli För tidningsläsare att frossa i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>