Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
63.
Vid midnattstid, när månen lyste klar
Och vinden svepte från ett visst håll bara.
Förnams en öfverjordisk, underbar,
Vemodig orgton genom hvalfvet fara,
En ton, som steg och sjönk. Man gissat har?,
Att det från vattenfallet kunde vara
Ett eko, hvilket, när det drog förbi
Den helga muren, smalt till harmoni.
64.
Men andra anse det för uppenbart,
Att kyrkans form - kan ske förfall - betingar
(Om icke just i Meimions-stodens art,
Som värmd af morgonsoln vid Nilen klingar)
Ett ljud, så vekt och dock så genomklart,
Som sedan öfver träd och tinnar svingar;
Den rätta grunden känner jag ej till,
Men hört det har jag, mera än jag vill.
65.
På inre klostergården susade
En götisk springbrunn, der man huggit ut
Förvridna masker, och berusade,
Samt kan ske något helgon med till slut.
Ur fula stengap strålen frusade
Och föll i tusen bubblor hvar minut,
En bild af hvad ett menskohjerta rymmer
Af tom triumf och tommare bekymmer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
