Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
33.
Och äfven här förstod han mycket bra
Att sätta öfver bommar, häckar, diken
Och drog sig aldrig, gjorde knappt »faux
Men studsade först, när hon släppte, tiken,
Försåg sig smått emot jagtreglerna,
- Den klokaste blir på sin sans besviken -
Red öfver hundarne i häftigt språng
Och två, tre landtbor, tror jag visst, en gång.
34.
Han redde sig emellertid med heder, Så mången fann,
att detta tidsfördrif Ej svor precis mot andra länders
seder. Gemene man skrek: »det var mig en knif!)> Och
mången yrkets Nestor fick nytt lif, Bekräftande hans
mod med dryga eder; Jagtdrängen grinade och svor med
kläm, Att han var mest så styf som en af dem.
35.
En räfsvans han ibland till byte gjorde, Då det ej
svärd och hjelmar kunde bli; Jag får dock tillstå -
fast jag rodna borde,, Som britt, af patriotisk
sympati - Han tänkte som lord Chesterfield, som
sporde,, Hemkommen från en jagt, som hållit i (Fast
han till häst höll hela verlden stången), »Om någon
jagat än för andra gången?j)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
