Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
69.
Med ett förbindligt ord, och kan ske två,
- Det samtalsmynt, man ger och får tillbaka
Och preglar om igen och låter gå -
Gick han sin väg att sitt paket ransaka;
Det hela ögnade han flygtigt på,
När han så kom igen gaf han sin maka
En säflig kyss, ej som man ger en ung fru,
Men som man ger en annan gammal jungfru.
70.
Han var en god, en jemn, en ärans man, Stolt öfver
sina ättefäders maner, Själsgåfvor för ett rådsbord
hade han Och en gestalt som gardes-veteraner, För
galadagar skapad, hög och grann, Som tog sig ut i
band och i krachaner: En äkta hofmarskalksmodell -
som får Min fullmagt strax, när jag till tronen når.
*j<
71.
Men der var någonting, som brast likväl, Som qvinnan
önskat han å daga lade Och hon - den söta själen -
kallar själ. Det var för visso icke kropp: han hade
En poppels växt, från hufvud och till häl, Och var
en ståtlig karl, som alla sade, En, som förstått att
hålla sig med smak I örlog som i älskog styf och rak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
