Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
90.
I fall Napoleon rådt vid Waterloo, Det kallats
fasthet, men nu egensinne: Skall det på sakens utgång
blott bero? Det ber jag skarpsynt folk att ha i minne,
Förutsatt att om sant och falskt, må tro, Vi öfver
hufvud någon kunskap vinne - Jag har att tänka, jag,
på Adeline, Som var, hon också, ett slags heroine.
91.
Hori kände ej sitt hjerta. Skall då jag? Ej tror
jag hon ännu var kär i Juan, Hon skulle eljest gjort
sig till en lag Att qväfva en affekt, som ej gick nu
an: Det var en sympati af vanligt slag (Sann eller
falsk), för det han var ännu, han, En utländsk ungdom,
som hon blottstäld fann, God vän till henne sjelf
och hennes man.
92.
Hon ansåg sig för Juans vän. Det var Ej detta
slisk, som namnet usurperat Och vilseledt så mången
dam, som har På tyska sättet vänskapen studerat,
Der folk i renhet ger sin kyss, och tar; Dit hade
Adeline ej avancerat, Men till en vänskap, stark som
hos en man, Var hon i stånd, så pass en qvinna kan.
<?. V. A. Strandberg, Saml. Vitterh.arb. V.
l O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
