Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
3.
Men allt går an, mot sucken, som är bunden Inom oss,
stängd som fogeln i sin bur, Ett tvunget lugn, en
anlagd mask för stunden, En lögn, hvartill vi truga
vår natur. Få våga visa sig som de i grunden Se ut,
förställningen står jemt på lur, Och det är derföre
som dikt får gälla För något, som man anser minst
förställa.
4.
Ack, ho kan nämna - åh nej, ho kan dölja Passionens
villor? Drinkarn sjelf, som ler, Kan ej sitt anlete
i glömska skölja, När han om morgonen i spegeln ser;
Sin skräck och skälfva sänker han ej ner, Fastän
han doppar sig i Lethes bölja, Och den kristall,
han fubblar om med plats, Har Tidens sämsta sand till
bottensats.
5.
Och kärleken ... o kärlek! ... Men till saken. Vår
Adeline Amundeville (en rik, Melodisk klang, så man
får söka maken) Ur pennan flyta vill som ljuf musik
- Det är musik, när vassen drömmer vaken, Musik i
bäckens gång mot lugnad vik, Musik i allt, fast vi
förstå så föga Af återklangen här ifrån det höga -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
