Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
78.
Hon kunde på ett artigt lappri svara
Ett lappri också, men vardt genast stum,
Såg knappt åt honom, var som vanligt bara,
Så icke gaf hon höga tankar rum.
Hvad gick åt flickan? Kunde hon väl vara
Högfärdig, tankspridd, tafatt, eller dum?
Men Adeline såg ut att triumfera
För det det gick som hon fått profetera.
79.
Det var ett uppenbart: »hvad har jag sagt?»
En segerfröjd i otid, som kan blifva
Sin egen näpst ibland oöfverlagdt
Och en impuls åt stötta herrar gifva
Att rakt på trots, som vittne om sin inagt,
Ett raljeri till verkligt allvar drifva;
Ty hela verlden spår, men lider ej
Att någon menar man kan möta nej.
80.
Don Juan började af samma grund
Ett fint, förbindligt närmande, som kunde
Få varmare betydelse den stund
Det första tvånget icke längre bunde;
O C ’
På slutet kom han också under fund Med att den
drömmande Aurora unde Sig så pass frihet undan
tvånget nyss Att dra på munnen smått, om icke lyss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
