Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
12.
Don Juan var, när in till sig han gick, Uti ett
tillstånd spändt och agaceradt, Han fann långt mera
i Auroras blick, Än han af Adelines ord supponerat;
Ja, om han noga känt sitt hjertas skick, Så skulle han
bestämdt filosoferat: En utväg, sällan vid behof till
hands, Hvarför han med en suck först kom till sans.
13.
Han suckade: och slikt förtros andäktigt Ät månen
helst: och lyckan ville nu, Att den der kyska
skifvan sken så präktigt Som detta luftstreck medger
klockan tu. En ljuflig stämning grep don Juan
mägtigt, Som om han haft på tungan sitt »o du!»
Tuismen uti karleks-egoismen - Men lemnom den der
platthets-katekismen!
14.
Vid månens anblick sjunker hvarje dufva, Herdinna,
fästman, astronom, poet I svärmerier, mer och mindre
ljufva; Han stora tankar alstrar, som man vet, Och
stundom, tror jag, också litet snufva; Hans ljus
bevarar mången hemlighet, Regerar hafvets svall och
våra hjernor Och hjertan med? som inga andra stjernor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
