Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
39.
))Än orden», utbröt lorden, »som du diktat? Ty
Adeline är äfven smått poet», Tillade han, och detta
särskildt rigtadt Till hennes lyssnande societet, Så
hela sällskapet fann sig förpligtadt Bönfalla om en
sång, i synnerhet Som dikta, sjunga och ackompagnera
Man här i en person fick admirera.
40.
Ifrån att tveka med ett obeskrifligt Behag - en ny
magi hos dessa små, Som anse litet fjäs oeftergifligt
- Begynte Adeline sin harpa slå, Med sänkta ögon
först, men sedan lifligt, Och sjöng, den hulda, sin
ballad också Med den naturlighet, dess mer behaglig
Som den visst ingalunda är alldaglig.
1.
Tag dig i akt för munkens magt:
Sin gång han i slottet har
Och mumlar dervid kring midnattstid
Sitt »Ave» från svunna dar.
Det gick så till, att Amundeville
På klostret händer bar
Och dref till slut munkhopen ut -
Men en af dem blef qvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
