Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
105.
Der funnos endast tvenne undantag
Från denna hets på dem, vi nyss sett fara:
Aurora, fridsam som en sommardag,
Och Juan, eljest visst ej van att spara
På persifflagen i ett dylikt lag,
Så tyst och liknöjd nu han tycktes vara;
Nog hörde han de andras gäckeri,
Men lade ej ett stickord deruti.
106.
Sant nog, han såg Aurora liksom gilla Hans tystnad,’
den hon visst tog miste på Och ansåg för den aktning,
som så illa Frånvarande tillgodonjuta få - Och
undersökte gjorde ej den lilla. Så mycket märkte
Juan i sin vrå, Der han i öfrigt tankspridd satt och
drömde, Och hvad han såg han genomlycklig gömde.
107.
Det gagnet kunde han med rätta skrifva På spökets
räkning, att han tystnad lärt, Som skulle en så
lycklig orsak blifva Till bifall från ett håll, som
var så kärt. Aurora tycktes rigtigt återlifva En
känsla, som han ej på länge närt, En gudars dröm,
men en af dessa rika, Som räcka till åt denna jord
tillika:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
