Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. V. A. Strandberg (Talis Qualis) En literaturhistorisk studie af E--d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
De vilja ha strumpor på Venus1 ben, Hon rnå komma
från sjelfva Carrara.»
Vid studentmötet 1856 skref Talis Qualis ett högstämdt
poem: »Lund». Det lyder så:
»Ej för att det Gamla häckla Säger jag: det fans en
dag Då från Lundagård en kräckla Skref för hela Norden
lag. Ro åt den, som ro behöfver, Helst der katedralen
re’n Ligger - som ett stenkors öfver Medeltidens döda
ben.
Men hur skönt att det vardt dager, Att ur vantrons
ruttna stam Växte frisk oliv och lager Som två ädla
ympar fram; Att ej svarta kåpor smuggla Med Guds
evangelium, Och att just Miner vas uggla Jagat dem
från deras rum.
Ädla Lund! i dag du trycker Dina spår kring verlden
långt, Med en ynglings kraft, som tycker Sjelfva
universum trångt. Glöm ej, tanken vill ej bindel
Öfver sina ögonbryn, örnen fruktar ingen svindel,
När han lyfter sig mot skyn.
Tröttna icke, upp att verka
Sedlig vilja och förnuft
Och ett nerfsjukt slägte stärka
Med odödlighetens luft;
Men för hvarje dag, som bräcker,
Kom i håg, du är den hand,
Som vårt gamla Sverige sträcker
Ät sitt södra systerland!»
I MiniatjTalmanachan för 1856 finnes ett särdeles
täckt poem »Den lille Sjömannen». Ett bland
skaldens vackraste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
