Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En husar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN HUSAR.
Ju äldre jag blir, desto oftare och tydligare dyka
barndomsminnena upp i medvetandet. Kan detta bero
på en börjande senilitet? Ty det som hände i går
eller för några år sedan intresserar mig mindre än
dessa glimtar ur det förflutna, som plötsligt göra min
skrift otydlig, då jag någon gång sysslar med det
aktuella.
Nu gäller det Lans, husaren.
Vacker var han inte, men stilig var han, en vilt
martialisk kumpan, antingen han satt till häst eller
kom till kyrkan i parad vid de stora helgerna. Till
sitt borgerliga yrke var han skräddare och sällan har
väl någon suttit på ett bord med benen i kors mindre
lämplig att hantera nål och sax än han, ty han var
en jätte i styrka och kunde jonglera med pressjärnet
som med en fjäderboll. Hans själ var ett barns, men
han var fruktansvärd i sin vrede, och hade han
därtill fått några goda finkelsupar, vart han en naturkraft,
om vilken man ännu talar i Småland. Han var en stor
slarver, det skall Gud och alla veta, men han var knekt
till liv och själ och rädsla fanns icke inom hans
bröstkorg. Sin häst kunde han sköta, men icke sitt torp,
vilket gjorde att han var vän med sina rusthållare,
därför att han aldrig begärde några reparationer, utan
lät det förfalla. Visserligen hade hans ryttmästare
opponerat sig vid torpsynerna, men de funno snart att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:07:14 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tallpipa/0005.html
