Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En husar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På många år hörde jag intet om Lans. Vid ett
besök i hembygden fick jag veta att hans hustru
dött samma år han fick sitt avsked. Ännu fattigare
blev det naturligtvis i hans nya bostad, en gammal
ryggåsstuga, som bönderna hjälpte honom flytta och
bygga upp. Nu var han uteslutande hänvisad till jakt
och fiske om också hjälpsamma människor stundom
bidrogo till underhållet.
Men i närheten bodde en gammal piga, nära de
femtio, och Lans började trött på ensamheten slå sina
lovar omkring hennes bofälliga stuga, särskilt som
hans ögon icke voro så bra som förut. Han började
få svårt att reda sig med jakten och tänkte att två
svälta alltid bättre tillsammans än var för sig. Det
blev frieri och giftermål trots prästens allvarliga
avrådande. Men Brita, pigan, försäkrade att giftermålet
var nödvändigt, ty de många ungarna behövde en
mor.
Så bra som den vintern hade Lans aldrig haft, ty
han behövde icke dra hem ved från skogen. De
använde Britas stuga att elda med. Och året därpå fick
Brita tvillingar.
Detta var ett streck i räkningen och med tungt
hjärta vandrade Lans till prästen för att anmäla
födelsen. Prästen blev ursinnig och bad Lans skämmas,
men då ilsknade han till i sin ordning och blev
åter husaren, den käcke, för vilken inga hinder
funnos. Han svarade: — Sa inte kyrkherrn till oss, när
han vigde oss, att vi skulle föröka oss och uppfylla
jorden? Och för rexten — så där går det, när en får
dåliga ögon!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
