Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En husar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig att jag hör dom blåsa marsch-marsch och jag är
med och hurrar och skriker och hugger kvart och ters
så det visslar i luften. Käringen kallar’et susning
för örona, som gamla gubbar får, men jag vet nog
vad det är. Jo jo män! Ja, jag var så livad när jag
var ung, så jag sjöng jämt både i sällskap och när
jag var ensam och förde liv och fäktade och trampade
och stod i, så att en gång när gamla ryttmästar
Printzensköld kom hem till torpet och jag var mol ensam
i kammarn, så sa han när han kom in: Kors jag
trodde att du hade kalas med stort umgänge och
gästabud, Lans, för så lät det! Men nu ska du ha ovett!
Och det fick jag efter noter, för torpet såg ju ut
som en svinbusa, det medger jag. Jaha, livat har jag
haft, jagat har jag gjort och stark har jag varit fast
det är på upphällningen nu på gamla dar, och det
är en sak som jag inte kan få i min skalle, varför en
inte ska bli starkare ju äldre en blir, för det är just
på ålderdomen en behöver styrka. Inte behöver en
styrka när en är ung, då är en stark ändå! Men inte
för att jag ger mig, för den delen! En är väl inte
smålänning för inte! Si det är så med oss smålänningar
att bara vi har en såda i buken, så reser hon sej
på kant, såna ä vi, Albert! Men i dag är jag särskilt
ussel — ja ligger med ett varmt grytlock på magen.
Käringen värmde’t åt mej, innan hon rände i väg,
men nu börjar det bli svalt igen. Håhåjaja, det är
uschligt med mej och så uschlig som i dag har jag
inte känt mej på länge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
