- Project Runeberg -  Med penna och tallpipa /
55

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Box

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

avstannade, ingen människa syntes till. Han ställde sig
på trappan, säkert fasthållande det inre låsvredet, ty
han var ganska strykrädd, emedan hans samvete icke
var riktigt rent — många gamla elever hade lovat
honom handgriplig tillrättavisning. Detta var särskilt
fallet med ett par som slutat i femman och gått till
sjöss, stora kraftiga pojkar, som visst inte skulle lägga
fingrarna emellan, när det gällde.

Han ropade att han skulle stänga gårdsporten och
tillkalla värden om fridstöraren fortsatte med ofoget.
Men mörkret var stumt. Regnets skvalande var det
enda ljud som hördes. Han gick in och svor.

I nästa ögonblick började oväsendet igen. X.
beväpnade sig med en lykta och gick darrande av rädsla
ut på gården för att uppsöka värden, som bodde snett
över den knaggliga gårdsplanen. Försiktigtvis lämnade
han dörren öppen för att i händelse av överfall ha
reträtten klar. När dörren var öppen, dolde den
ringklockans handtag. Jag ber läsaren observera detta
sakförhållande. Om någon minut kom han ut med
värden och de båda undersökte om någon kunde ha
gömt sig i något av de otaliga krypin som kantade
gården. Men fåfängt. Mellan ett par uthus var en
smal gång som slutade vid ett staket, som skilde
gården från en trädgårdstäppa, tillhörande grannarna.
Där voro visserligen ett par spjälor borta, men en
människa kunde omöjligen tränga sig igenom
öppningen. Man måste upphöra med sökandet, värden
gick in till sig och adjunkten begav sig våt och frysande
in till skrivbordet och arbetet.

I samma ögonblick började ringningen igen, om
möjligt mera infernalisk än förut. X. smög sig åter ut,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:07:14 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tallpipa/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free