Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bland Revolutionärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lots från Svartklubben och i sittrummet sutto några
unga män. Jag hälsade och berättade, att jag varit
orolig.
Då dök en underlig individ upp ur den låga salongen.
Han bar en linhårsperuk från någon tionde klassens
landsortsteater på sitt huvud och var just i färd med
att ytterligare belasta det med en hatt. Jag höll på att
brista i skratt först, men sen blev jag rädd. Kunde
han verkligen tro att det fanns någon i den
civiliserade världen som icke genast skulle upptäcka att
han bar peruk? Naturligtvis hade lotsen sett det och
han skulle naturligtvis inrapportera till sina bekanta
i tullen att ombord på kuttern fanns en högst misstänkt
figur. Och Hohenthal var ju efterlyst som mördare.
Kuttern lade till i posthamnen, lotsen hoppade i
land och gick uppåt tullstugan och jag rök
ögonblickligen på den så illa maskerade: — Tag bort den
där genast — det är ju rena vansinnet! Så där kan
ingen mänsklig varelse se ut i huvet!
— Ja, men jag har ju haft den hela tiden sedan
lotsen kom ombord. Det väcker uppseende om jag
plötsligt förändrar hårfärg.
Jag: — Det gör detsamma. Men har ni det där
eländet på er, väcker det mera uppseende i land och
jag svarar inte för följderna.
Hohenthal stoppade resignerat linbyltet i rockfickan
och jag hälsade honom välkommen till friheten och
Sverge.
Hans känslor att vara räddad vill jag ej försöka tolka
lika litet som jag vill beskriva uttrycken för dem. Men
han tycktes vilja skrika av vild glädje. Vad han sade
kan och vill jag ej berätta. Hans atletgestalt skakade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
