- Project Runeberg -  Med penna och tallpipa /
126

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bland Revolutionärer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lär ha varit av den allra farligaste sorten. Hon var
som klippt ur någon rysk roman med motiv från den
fattigare aristokratiens liv. Hon var hypernervös, rökte
otaliga cigarretter, och talade briljant franska och tyska.
Hon slukade mina moderna franska romaner. Hon
drack te i oändlighet och pratade i ännu rikligare
mått. Ämnet var naturligtvis uteslutande Ryssland och
revolutionen, som snart måste komma. Allt var
färdigt, underminerat. Men det behövdes flera modiga
män, större offervillighet i fråga om livet.

Vi kommo in på problemet attentat och attentatorer.
Jag sade under samtalets gång: — Jag vet inte hur
man egentligen kan beundra en attentator. Något
fel är det alltid med honom — framför allt det att
han betraktar sig själv och sitt liv så litet värt att han
inser sig göra större nytta genom att dö för sitt land
eller för friheten än genom att leva för dem båda. En
verkligt dugande människa dör inte för något i världen
— alltså måste det ligga något mindervärdigt i en
som viger sitt liv åt döden. En ledare dör inte för
sin idé. Han lever och verkar för den — — — på
sin höjd låter han sina medhjälpare och trosförvanter
dö, åtminstone dem han har råd att undvara — — —
om hans sak kan befrämjas på det sättet.

Men då skulle ni ha sett den gamla ryskan! Hon
gav mig en tigrinneblick, en lång och hemsk. Så tände
hon en cigarrett och stirrade på mig med ett uttryck
av högsta fasa i sina svarta ögon. Hon kastade
cigarretten, tände en ny och betraktade mig igen, men nu
med bara förvåning och en ytterlig sådan — den högsta
potens av förvåning jag någonsin iakttagit. Och
ögonblicket därpå brast hon i en hysterisk gråt, som till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:55:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tallpipa/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free