- Project Runeberg -  Med penna och tallpipa /
145

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnvägen och jag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som en klassisk löpare och inom kort hade jag fått
tag i intresserade bönder. Alltid skall jag minnas hur
de lade tjuren — eller rättare köttet — på en tralla
och försvunno och hur jag sedermera fick springa
hem för att rapportera olyckan. Jag var röd av blod
ända upp till axlarna, ty jag skulle gubevars hjälpa
till att släpa fram resterna av tjuren ur hjul och från
pistonger och andra maskindelar. Jag var stolt
därför att jag fick leka med och fick vara en man bland
män.

Men jag fick aldrig åka på lokomotiv mera. Nu
anser jag det också bekvämare att åka efter loket —
åtskilliga vagnar akter över i en bekväm kupé och läsa
om sista mordet eller sista försnillningen.

Livet på en sådan där liten station var på den
tiden bland de tristaste en man kan komma ut för.
Men min far sökte förädla tillvaron. Han planterade
träd — ett förnämligt företag — och blommor trivdes
under min mors och hans vård. Av en ödemark gjorde
han det bästa som kunde göras. För mig var hela
tillvaron ett under. Nya ting upplevdes dagligen. Min
radie från stationshuset blev för varje dag längre och
mystiken växte med kvadraten på avståndet. Det var
som att erövra nytt land. Och jag dök in i de susande
skogarna och drömde väldiga ting. Vid Bohult låg en
mosse med tranbär och ett dike som någon torpare
grävt. Där lärde jag mig att åka skridskor. Och diket
slutade i en vildskog som för mig var befolkad med
gemytliga troll och vänliga häxor, goda björnar och
vänslande vargar.

Jag fick tidigt lära mig att icke frukta något. Jag
hade tendenser att bli mörkrädd. Men jag fick lära

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:07:14 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tallpipa/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free