Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnvägen och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På alla stationer från Oskarshamn till Nässjö höres
skriet S. O. S.= Säve Our Souls![1]
Min far kom in på expeditionen och jag slutade
med nödropet.
— Har du telegraferat tgt till Forshult?
— Forshult svarar inte.
Jag förstod att jag gjort en dumhet.
Min far närmade sig apparaten, men just då hans
hand var nära nyckeln kom något som på den tiden
kallades »allmänt telegram»:= . . . . . . . . . = SSSSSS
etc. Man telegraferade från Eksjö och frågade om
någon olycka hänt på linjen. Någon hade skrikit
alarmsignalen. Var det eldsvåda? Var det mord
någonstans? Hade Hjert och Tektor gjort inbrott? — ty
de båda skurkarna härjade just då i vår hemtrakt.
Saken blev aldrig utredd. Jag teg. Och sedan har
jag aldrig ropat Save Our Souls.
Då jag på gamla dar berättade för min far att jag
varit orsaken till denna småländska oro, gav han mig
en lång blick. Han hade misstänkt att det var jag
som åstadkommit förvirringen. Men saken var för
länge sedan preskriberad och jag var sedan åtskilliga
år mycket äldre än min far var, då jag begick denna
hart när kriminella förseelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
