Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Medesin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MEDESIN. |
Ur en gammal portfölj. |
Vi sutto och drucko kaffekask hos pråmskeppare
Norrström och det var ordentlig vara, inte sån där
smörja som tullvaktmästare Janson bjöd på vid
begravningen. Å nej — det är dumt att försöka lura oss
på varor och tillagning och kokning, när vi så väl
känner till råämnena. För man måste medge, att
Jansons hembrända var värre än det värsta — men så
hade han ju tagit vatten ur hålet nere vid Storvarpet,
dit det bara kommer sjö när faen själv ryker från
nordosten. Och där hade vattnet legat och blivit grönt
och blev fullt av grodyngel. Och när han tog fram sin
stora kinesiska putäll och kom och skröt mä’n, så faen
var han inte full med grodyngel som levde, fast han
hade kokat och distillerat — grodyngel lever längre än
tullvaktmästare — dä lögn att få livet ur tockna där.
Inte för att jag har något emot grodyngel! Men när
en får en finkelsup i ett dricksglas, där det simmar
omkring en femti stycken smådjävlar med stora huven
och lång stjärt — tocka där som ska bli grodor — då
vägrar jag i vändningen och silar nubben genom
näsduken och släpper ut ynglet i pölen igen. För yngel
ska leva också. Vi har varit yngel själva, fast vi inte
har blivit silade precis — men det skulle behövas
ibland. Det förstår man när man sir på dej, tullvaktare!
Janson skrattade, ty han visste ju att jag inte
menade något illa med mitt skoj och för resten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:07:14 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tallpipa/0168.html