- Project Runeberg -  Med penna och tallpipa /
178

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa i Lappland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vad var naturligare än att nybyggaren glömde
liket, som fortfarande, fast något decimerat av fåglar
och andra djur, så småningom torkade ihop och tog
form efter skelettet. Nybyggaren och hans seralj gingo
stundom och tittade på den döda och höljde över henne
litet bättre, men livet tag överhand hos dem och
vintern gick utan att något gjordes för bisättningen.
Vintervägstrafiken hade längesedan börjat och det spred
sig skvallervägen en historia att vid Sekkujoki fanns
ett lik under en gran och låg och väntade på en
hederlig begravning. Men finnen, som levde under inflytande
av en ny och sällspord lycka, slog dövörat till ända tills
nu nyligen, i mars, någon myndighet ansåg sig befogad
att allvarligt föreställa honom det olämpliga i denna
pietetslöshet. Äntligen bekvämade han sig till att skaffa
sin forna kärlek ett lugnare och värdigare vilorum.
Det var icke längre någon tyngd att transportera, ty
naturen hade gjort sitt arbete ordentligt.

I ödemarken får man helt andra föreställningar om
det passande än till exempel i Stockholm. En historia
som den jag nu berättat, väcker intet särskilt
uppseende i Lappland och berättas fullständigt
lidelsefritt utan indignation eller liknande moraliska
löjligheter.

Jag träffade finnen, som högg vår nattved, då vi
senare lågo över i vilostugan strax bredvid hans pörte.
Han såg sympatisk ut och framför allt vital. Och
ved kunde han hugga absolut konstnärligt. Dels av
hänsyn och dels därför att jag endast med stor
svårighet kunde meddela mig med honom, ville jag icke
dissekera hans psyke och vidröra det för mig men
ej för honom ömtåliga ämnet. Men vi talade om en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:55:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tallpipa/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free