Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholmare på sommarnöje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej! svarade den gamla ärevördiga. Vi ha visst
inte sett något anslag! Och Beata tillfogade: — Nej
vi ha inte sett något anslag alis!
Nu har jag egendomligt nog icke vördnad för
annan ålderdom än den vördnadsvärda, varför jag tillät
mig fråga, om innanläsning ingått i de skolämnen
som någon gång på 1700-talet sysselsatt deras
barndom. Ty jag kunde ju icke absolut säkert veta, om
deras kunskaper medgåvo dem att rätt tyda mitt
anslag.
— Jag kunde läsa långt innan redaktörn blev född,
sade den vördnadsvärda med hot i sin ädla blick.
— Då ser jag mig nödsakad konstatera, att ni
ljuger, då ni säger er inte ha läst anslaget. Det är
smärtsamt att höra en åldring på gravens brädd inte
tveka att smutsa sina läppar med en lögn. Låt mig
erbjuda er min arm som stöd, så skall jag ha äran
ledsaga er tillbaka ut.
Den ärevördiga mätte mig med ögonen från huvud
till fot, kastade en hopplös blick på den fyrtioåriga
Beata, knäppte ihop händerna och höjde ansiktet mot
himmeln samt utbrast:
— Gud, vilka människor man kan träffa på! Har
du hört på maken Beata?! Ni oförskäm...
Jag såg, att en ordström var i antågande, varför
jag, helt kortfattat, avbröt samtalet genom att säga:
— Nu tar Beata sitt vördnadsvärda sällskap med sig
och pallrar sig i väg, i annat fall går jag efter min
kamera!
Detta verkade. Jag kunde kanske ha undvikit hårda
ord och klarat skivan med bara kameran. Den
fyrtioåriga Beata tog åldringen under armen och masade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
