Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herr Sjölins återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställa till lysande fester för att hålla det hela flytande.
Fru Sjölins sorg började mattas av och det saknades
icke giljare till hennes sagolika förmögenhet och
yppiga skönhet.
En vacker dag hittade Johan Vesterbom Sjölin. Han
låg och guppade i vassen i lä under Norrön, dit
strömmen brukar föra allt bråte och skräp. Det var inte
mycket kvar av Sjölin, men han kunde i alla fall
identifieras och kläderna kändes igen fast byxorna hade
förlorat pressningen och stärkelsen gått ur
skjortbröstet.
Vesterbom hällde Sjölin i en säck och seglade till
fru Sjölins villa, där friarna svärmåde liksom fordom
hos fru Odysseus. Vesterbom masade upp i köket
och bad att få tala med frun. Hon kom.
— Jaha, nu har ja liksom att hittat kärn hennes å
nu skulle ja välan ha den där tusenlappen! Ja har
Sjölin nere i ekan.
Fru Sjölin höll på att dåna. Det kom som en
överraskning, kan man förstå. Ty fru Sjölin hade nästan
glömt Sjölin. Åtminstone hade hans minne bleknat
betänkligt. Hon tyckte att hon varit något lättsinnig
med den där hittelönen.
— Ja — — hm — — det är nu så länge — sedan
— — det var inte precis meningen — — —
Hon stod handfallen och visste inte riktigt vad
hon skulle säga.
— Hör nu Vesterbom — tusen kronor är mycket
pengar och det är som sagt så längesedan nu.
Skulle — — skulle inte Vesterbom kunna nöja sig
med femhundra kronor — — —?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
