Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barndomsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle man ha skrattat ut mig. För resten fanns inga
ljus. Man hade inte stöpt än så här års.
Jag klättrade upp och kröp fram i det doftande
höet. Jag hade icke krupit många alnar förrän jag
kände något kallt och hårt under min högra hand.
Där låg dosan.
Då först började jag gråta.
Och när jag gråtit ut och torkat mitt ansikte randigt
och smutsigt, klättrade jag ned och bjöd på snus.
Jag var karl med dosa igen.
Men att jag hittade dosan, betraktades som ett stort
under och alla ville snusa ur den, till och med gubbarna.
— Jaha, Albert, sade de, den som har tur, så har
han, dä jädringen förgeftat ett sant ord.
Även när jag kom hem, betraktades händelsen som
ett underverk. Men jag fick icke begagna dosan förrän
jag blev student. Den följde mig till Uppsala, då som
min verkliga egendom, och jag äger. den ännu, ett
kärt minne både av morfar och en verklig »Bröllops
Besvärs Ihugkommelse».
Men pengarna till linan!. Det blev höst och
kamraterna skulle snart i skolan igen. Då inträffade något.
Agusts föräldrar måste göra en resa på några dagar
och vi pojkar behärskade situationen, terroriserade
nejden och levde som herrar.
I sjön fanns mycket ål. Agust hade fått i uppdrag
att se till att ingen under faderns frånvaro tjuvvittjade
ålkistan som var inrättad nedanför oset. Hösten är
ålens tid och insjöålen blir då särskilt orolig. Under
storm och oväder har man de bästa utsikterna att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
