Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barndomsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inom ett par sekunder voro vi slungade av
dyngåket. Hästen fortsatte och ekipaget försvann vid en
vägkrök.
När vi känt efter att armar och ben voro i behåll
och Agust torkat blodet av näsan — ty den var alltid
i vägen — började vi springa efter vår bortlupna
egendom.
Det dröjde inte länge förrän vi hunno i fatt några
ålar som vredo sig i vägsanden. Vi fortsatte. Snart
stötte vi på ännu mera ål som ormade sig fram i det
morgondaggiga gräset vid vägkanterna.
Det blev alltmera ål och snart hittade vi ett hjul.
strax därpå ett annat och nu massor av ål som sökte
sig fram i dikena. Strax innan vi kommo till Räveberg
låg resten av åket utom skacklorna och först vid
Hässelås funno vi hästen betande på dikeskanten. Han
började bråka, men Agust fick tag i tömmen och vi
anträdde återtåget.
Vi samlade ihop så mycket ål vi kunde i en av de
tomsäckar vi suttit på, men mycket fingo vi ej. Ålarna
hade gett sig till skogs. Bördan blev lätt, men stegen
tunga.
Vad är att säga mera? När Agusts far kom hem
blev det en förfärlig uppgörelse dem emellan, ty pojken
var nästan lika stark som gubben. Vi tre andra
medbrottslingar undgingo alla efterräkningar.
Men ännu är sjödjupet outforskat och näcken i
frihet, vilket jag vid mognare år funnit riktigast.
Det är alltid bäst som sker.
När jag sist var hemma träffade jag Agusts far,
som nu är nittiosex år gammal. Modern dog för några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
