Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Solvisaren (Fabel)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det kan utsläcka dess ljus. Det kan vara
en liten tid, men det mörka skall förgå, det
goda står qvar. Solen skall i alla fall lefva så
länge Bom jag: hur länge det blir, vet jag icke,
men det är besynnerligt, att såsom jag får
arbeta och sträfva, utan all hvila, så känner jag
mig ändå alls icke utsliten. Men se, molnet
har redan gått förbi, solen lyser så klart på
visaren och siffrorna, och nu, när de alla verka
tillsammans med förenade krafter, kunnen I se
hvad tiden lider. Och måtten I alla begagna
tiden, så att ingen må stå med skam när
räkenskapens dag kommer.»
Härpå skyndade den hvitskäggige gubben
bort med sin lie, men Talltrasten såg hur han
på vägen slog af hufvudet på en eller annan
blomma. Darrande kröp den lilla fågeln in i
sitt bo, men sedan den stunden hörde han
aldrig något gräl från solvisarens sida, utan hvar
och en utaf delarne erkände hvad den hade de
andra att tacka för, och det var ändå i främsta
rummet Tiden, som de alla tjenade. Och Tiden
— han vet att han har en högre Herre, i
hvilkens hand han står.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
