58 (Runornas talmystik och dess antika förebild)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ansetts vara det äldsta[1]. Har runraden blivit fastställd omkring år 200 av någon eller några bland de germaner, som då varit i romersk militärtjänst, kan efter c. 50 år, ja mycket väl åtskilligt tidigare, ett vapen med runor av denna typ ha hunnit ända upp till Norge, helst vi ha många bevis för, att folkvandringsrörelser ända sedan början av det tredje århundradet gripit in i norska förhållanden[2].

18. Vi ha i första kapitlet av detta arbete lärt känna åtskilligt om senantikens kuriösa, av talsymbolik och bokstavsmagi fyllda tankevärld. Om nu germankrigare haft beröring med densamma vid tiden omkring år 200 e. Kr., är det en till visshet gränsande sannolikhet, att de stiftat bekantskap med denna mystiska strömning först och främst i dess mithraistiska gestalt. Det bör därför vara ett a priori helt naturligt antagande, att de tal, som inom Mithrakulten varit helgade åt vissa gudamakter och magiskt betydelsefulla varelser och ting, fått tjäna såsom förebild vid skapandet av den talsymbolik, med hänsyn till vilken den äldre runradens teckenföljd bestämdes. Att för mithraistisk åskådning 2 varit ett demoniskt och 3 ett gudomligt tal, ha vi ingen anledning att betvivla. Att 2 betraktats såsom ett demoniskt tal enligt persisk uppfattning, är känt genom ett direkt vittnesbörd (jfr ovan s. 55, not 2)[3]. Mithraläran har varit bemängd med en utvecklad demontro, och offer bragtes för att blidka avgrundens makter (T&M. 1, s. 296). Tretalets gudomliga innebörd inom Mithraläran framgår av figurframställningar på en mängd monument. På dessa se vi i regeln tre gestalter: den höga

[1] O. Almgren och B. Nerman, Die ältere Eisenzeit Gotlands, Sthlm 1923, s. 134, vilja flytta denna datering närmare tiden för en del andra, förr såsom åtskilligt yngre ansedda runminnesmärken. »Die Waffenfunde von Stabu müssen gewiss als gleichzeitig mit der Hauptmasse des Kundes von Vimose betrachtet und datiert werden. Montelius hat den letzgenannten Fund um 250 datiert, eine Zeitbestimmung, die uns aus den folgenden Gründen sogar ein wenig zu früh erscheint».
[2] Jfr Shetelig, Norges forhistorie, s. 172.
[3] Det var det även i senantik mystik (t. ex. för Proklos): »vermöge der Dyas nämlich bewirke die Seele die Fürsorge der Dämonen für die Menschen, vermöge der Trias ihre Hinwendung zu den Göttern», Zeller, Geschichte der alten Philosophie 3, 2, s. 636, not 7 till s. 635.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Fri Oct 18 15:07:31 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/talmystik/0068.html

		Runornas talmystik och dess antika förebild / 58 (1927) Author: Sigurd Agrell - Tema: Runic inscriptions Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|