Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle vi ha väntat ett dylikt innehåll i strof 9. Det fanns emellertid en gud, som kanske oftare än vindguden Oden åkallades, då det gällde en färd på vattnet, nämligen Njord, om vars egenskap av ursprunglig mångud med makt över havet jag yttrat mig i föregående kapitel och vars heliga tal jag antagit vara 6 (jfr § 22). Att Njord, vars hem nämnes Nóatún ’skeppens gård’, haft sjö och hav under sin uppsikt är så tydligt, att det knappt behöver diskuteras. »Han råder över vindens gång och dämpar hav och eld. Honom skall man åkalla med hänsyn till sjöresor och fiskfångst», säger Snorre (Gylfaginning 22). Njord torde med all sannolikhet böra sammanställas med lapparnas Tjasolmai, som bi. a. anses ge fiskelycka[1].
7.
Þan gel ek þér inn siaunda: ef þik sœkia kømr
frost á fialli há,
hrævakuldi megit þino holdi fara,
ok haldiz æ lík at liðom.
Den sjunde jag sjunger, om skimrande bister
bland fjällen frost faller på.
Fast kall till döds, din kropp den förgår ej;
var led på dig oskadd är.»
Þann gel ek þér inn átta: ef þik úti nemr
nótt á niflvegi,
at þvi firr megi þér til meins gøra
kristin dauð kona.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
