Runornas talmystik och dess antika förebild / 124 (1927) Author: Sigurd Agrell - Tema: Runic inscriptions Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Undersöka vi nu talförhållandena i denna omständliga gamla besvärjelse, visar det sig, att tredje strofen, den egentliga trollformeln, till vilket det övriga är en inledning, består av 18 ord. Vad kan vara mera naturligt ur talmystisk synpunkt, än att den trollformel, som Wodan (Oden) uttalar för att bota hästen, bör bestå av 18 ord, alltså innehålla denne guds och hästrunans magiska tal (jfr § 32). En undersökning av de föregående strofernas ordinnehåll ger slutligen följande vid handen: Om biguol’en räknas såsom tvenne ord (det enklitiska en går tillbaka på ett äldre ina, som i egenskap av tvåstavigt ord helt säkert i äldre tid bildat en enhet för sig), böra de båda inledande stroferna tillsammans ha bestått av 36 ord (14 + 22) = 2 × 18 ord. Hela galdern bör sålunda ha bestått av 3 × 18 ord.

44. Bland de angelsaxiska språkminnesmärkena finnes en serie magiska besvärjelser bevarade. Dessa göra visserligen intryck av att icke vara fullt så ursprungliga som Merseburggaldrarna, men torde dock gömma reflexer av gammal galderartad diktning även de:

1. I en längre läkedomsformel mot »häxskott»[1] har Ivar Lindquist sökt utskilja tvenne olika galderdikter, vilka sammansmälts i den tradition, som närmast ligger som grund för uppteckningen. Den längre av dessa dikter visar en märklig överensstämmelse med den nyss behandlade andra Merseburggaldern. Lindquist har uppställt den på följande sätt (jfr Galdrar, s. 46):

(1.)	Gif ðu wære on fell scoten,         oððe wære on flæsc scoten,
	[oððe wære on blod scoten]
	oððe wære on lið scoten:         [næfre ne sy ðin lif atæsed!]
(2.)	Gif hit wære esa gescot,         oððe hit wære ylfa gescot,
	oððe hit wære hægtessan gescot:         [nu ic wille ðin helpan.]
(3.)	Þis ðe to bote esa gescotes,         ðis ðe to bote ylfa gescotes,
	ðis ðe to bote hægtessan gescotes:         [ic ðin wille helpan.]

Vad som är satt med petit inom klammer anser Lindquist vara senare tillsatser, i det övriga ser han den ursprungliga galdern och översätter denna:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>