Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Jag transskriberar här enligt det system, som användes i fråga om äldre runor, v. Friesen, a. a., har a såsom omskrivning för ár-runan och ą för áss-runan.)
Enligt v. Friesen (jfr även Magnus Olsen, Troldruner, s. 18) bilda dessa ord en vers, som tolkas: »En fågel sönderslet den likbleke rövaren; man såg på asgöken, hur han svällde». Det rör sig uppenbarligen om ett magiskt hot mot den, som till äventyrs kunde fördrista sig att stjäla det värdefulla kopparkärlet och den däri förvarade vågen.
Talvärdet av den magiska raden, beräknat efter runtecknens nummer i den ursprungliga runradsföljden är: 53 (24 + 1 + 8 + 20 = fuhl) + 44 (1 + 11 + 20 + 1 + 11 = uᴀluᴀ) + 72 (15 + 20 + 11 + 10 + 16 = slᴀit) + 68 (24 + 11 + 20 + 1 + 3 + 9 = fᴀluan) + 58 (24 + 3 + 9 + 5 + 11 + 1 + 5 = fankᴀuk) + 58 (3 + 9 + 3 + 15 + 11 + 1 + 5 + 11 = anasᴀu[k]ᴀ) = 353. Lägges härtill talvärdet av 5 enkla skiljetecken (korset bildar en enhet), få vi talet 358 = 2 × 179, en tydligen demonisk talkombination (179 är ett primtal). Härmed stämmer, att framför den här behandlade magiska inskriften och en i övre skålen inristad ännu längre mening, vars mittparti är oläsligt, står en stor tursruna av ålderdomlig form. Dennas talvärde är 2. Då inskriften dessutom består av 4 × 10 tecken, har isrunans magiska makt ävenledes åkallats. Sannolikt har även den övre runraden, ehuru den icke innehåller en magisk vers, varit så anpassad, att föremålets hela inskrift dolt ett demoniskt eller ett dödande tal.
2. Av otvivelaktig magisk art är runinskriften på vävbrickan från S:t Mikael i Lund, vilken påträffats i en grav från 1200-talet, vari sannolikt en kvinna blivit jordad. Sedan Emil Olson[1] lämnat ett förslag till läsning och tolkning av denna inskrift, har densamma ägnats en ingående undersökning även av Magnus Olsen[2], som först gjort det helt säkert riktiga antagandet, att den
 |
| Avb. 23 b. Inskriften på koppardosan från Sigtuna. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
