Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märksamheten på sig själva, så komma de till
korta. Den enda utvägen är att hänvisa envar till
Mästaren och söka bereda den egna själen och
andras själar på hans intåg.
Skola vi medtaga hela bilden, så hör även åsnan
dit. Sundar Singh skriver: »Hon var någonting så
länge Herren använde henne. Sedan tänkte ingen
på henne.» Sedan var hon ingenting. Det är
likadant med alla Jesu redskap. Jag hörde en stor
konstnär säga, då han hyllades efter Geijer statyns
avtäckning framför Uppsala universitet: »Vi äro
bondfioler allesammans. Någon gång täckes Vår
Herre spela på oss. Då blir det musik av.»
Kristus hälsades välkommen. Men hyllningen och
hurraropen överröstades snart av ett ännu
starkare rop: Korsfäst, korsfäst. Låt vara att det icke
var alldeles samma munnar som ropade »Hosianna»
och som ropade »Korsfäst», så var det dock samma
folk som hyllade honom och som sedan var med om
att korsfästa honom. Folkets bifall betyder ej
mycket. Det ändras lätt eller tystnar. Vår adventsglädje
måste ligga djupare än så.
Den gamla människan fröjdas till en viss grad
av Jesu och evangeliets skönhet och även av värmen
och högtidligheten i en kristen fest, särskilt om man
vant sig därvid från barndomen. Men Jesus
kommer närmare och säger: All världens härlighet är
förgänglig. Han kommer ännu närmare och säger:
Ve dig, som är osann mot dig själv och skrymtaktig
mot andra. Finner han en lättrörd glädje eller med-
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
