Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När han över jorden sig svingar,
Så lyfter sig själen i hjärtelig fröjd
Till himlen med lovsång och böner.
Ack, låtom oss lova och bedja vår Gud,
När stunderna växla och skrida,
Så skola vi stärkas att hålla hans bud
Och vaka och tåligen lida!
Ja, låtom oss verka med allvar och flit,
Så länge oss dagen förunnas!
(Sv.Ps.m: 1—6.)
Julen har mer än någon annan av kyrkoårets
högtider hos oss blivit hemmets fest. Man söker
tillsammans ljus och värme undan mörkret och
kylan. Liksom det vita snötäcket döljer markens
smuts och orenhet och för några dagar förblir rent,
så breder Julen en övergående fridsstämning över
människornas sinnen. Man leker frid och godhet
och barmhärtighet. Kanske är det mer än lek,
kanske inställer sig den tanken, att vi alla egentligen
borde söka göra vårt samliv och våra samfund till
ett gott hem, där god vilja och inbördes förtroende
skulle tända glädje och frid.
Julljusen tändas i Norden. Snön ligger vit över
frusna gärden. I stugorna och gårdarna och i
hemmen, som klättra över varandra i städernas
hyreshus, råder helg. Då tänka far och mor och systrar
och bröder och kärestor och vänner på söner och
döttrar eller på kära vänner, som äro borta i
främmande land. Mer än eljest samlar hemmet med
goda tankar och förböner alla de sina i sin famn.
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
