Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allvaret ofta en lek. Tolvåringen sitter där och
glömmer allt annat.
Men under tiden har något som nära angick
ho-honom skett utanför templets hank och stör.
Frågorna och svaren, kretsen som hade bildats kring
barnets klara ögon och klara förstånd, avbrytas av
Maria som, följd av Josef, störtar in och känner
igen sin son. När hon nu äntligen funnit rätt på sin
förstfödde, som hon ängsligt letat efter, säger hon
i misslynt och förebrående ton: »Mitt barn, varför
gjorde du oss detta? Pappa och jag ha varit så
rysligt oroliga. Vi ha sökt dig överallt. Vi ha gått
och sprungit. Vi var redan långt på väg. Men du
fanns inte med. Vi frågade dina morbröder och
fastrar och våra vänner, om de hade sett dig. Men
ingen visste var du fanns. Varför berättade du inte
åtminstone för någon att du stannade kvar? Hur
kunde du ha hjärta att göra oss så ängsliga?» Man
kan inte undra över Marias förebråelse. Hennes oro
var stor och oförställd över det älskade barnet som
inte var med i följet. Hade en olycka skett? Hade
han kommit vilse? Hade han råkat in i dåligt
sällskap? Hade han låtit förleda sig att följa med
oskylda män och kvinnor? Vart skulle de föra
honom? I Jerusalem funnos särskilt vid
Påskhögtiden mångahanda människor. Hade någon
rövat honom för att sälja den vackre gossen som
slav? Moderssinnets upphetsade inbillning såg
allehanda faror, och Josef hade intet att lugna henne
med. De uppeggade varandras oro. Den närmaste
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
