Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom smäderop och skratt!
Hur ditt sköna, ädla vemod
Lyste över världens natt.
Under över alla under:
En har levat ren och sann!
Vilken avgrund för vår feghet,
Vilken borg åt tron du vann!
Vilket hopp för oss som våndas
Under intighetens bann.
Herre — hur jag ljuset söker,
I mitt bröst är mörkret stort!
Vad jag älskat ej jag vågat,
Vad jag hatat har jag gjort.
Dock mitt hjärta ödmjukt klappar
Vid din strålbeglänsta port. —
Han har utvalt oss. Varför? Svaret på den
frågan kan endast bliva ett:
Nu dig tackar allt mitt hjärta,
Jesu, för din myckna nöd,
För din ångest, för din smärta,
För ditt kors och för din död.
Ja, för allt det bittra, svåra,
Som du led för synder våra.
Pris och ära vare dig,
Herre Jesu, innerlig!
(Sv. Ps. 76: 8.)
En annan har funnit den gudomliga meningen i
en tillvaro, som dessförinnan blev allt grymmare
meningslös. Solen gick upp för honom. Den solen
heter Guds faderskärlek.
9. Söderblom I.
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
