Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het och glädje åt samlivet. Men villigheten kan
vara ett sken. I densamma lurar en frestelse, och
frestelsen segrar gång på gång. Jesus skildrar en
sådan vänlig och villig människa, som det är en
tjusning och en lycka att ha i ens närhet. »En man
hade två söner. Och han kom till den förste och
sade: ’Min son, gå i dag och arbeta i vingården.’
(Matt. 21: 28). Då svarade denne och sade: ’Ja,
Herre’.» Så långt är allt gott och väl. Vilken far
önskar icke att av sin son få ett så vänligt svar.
Men Jesus tillägger några ord, som också kunna
vara alltför sanna: »Men han gick icke.» Då äro
ovillighet och vresighet och motsägelselusta lika
bra, om också de själva utgöra en frestelse, som
skall övervinnas. Kanske döljer sig ändå bakom
dem mera allvar. När den andre sonen fick
uppmaningen, svarade han och sade: »Jag vill icke.»
Men efteråt ångrade han sig och gick.
Ett behagfullt väsende är en god gåva. Det
underlättar mycket för en människa. Hon blir
därigenom sin egen rekommendation. Hon behöver
inte särskilt anbefallas. Hon anbefaller sig själv
•genom sitt sätt att framträda. En annan har det
tvärtom mycket svårt härutinnan. Hon gör ett
frånstötande intryck. Han har icke förmåga att
tala så, att människor därav bliva behagligt
berörda. Han saknar påpasslighet. Han har en viss
kantighet och tvärhet i sitt väsen, som han icke
kan övervinna. Han kommer till korta vid sidan
av den, som endast behöver sitt eget framträdande,
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
