Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fällning som givits honom, räcka Frälsaren pinans
dryck. Men hans hjärta svider, han vill icke se när
det sker. Han döljer för sig Frälsarens smärta med
barmhärtighetens duk.
Ihärdigt och tålmodigt hade Jesus sökt upplysa
lärjungarna om att Människosonen måste
förkastas, lida och dö. Men lärjungarna voro omottagliga
för varje dylik tanke. Huru skulle det gå, om det
förutsedda och förutsagda gick i uppfyllelse? Vem
skulle fortsätta hans verk? Han hade sått ett frö i
lärjungarnas hjärtan. Han hade omkring sig en
krets av vänner, vilka mottagit honom själv med
hänförelse och kärlek och lyssnat till hans ord.
Skulle nu den späda lilla hoppgivande
planteringen obarmhärtigt härjas av en frostnatt? Jesus
måste icke blott känna dödens bitterhet, utan även
befara verkets för mänskliga ögon oundvikliga
undergång.
Jesus följde psalmistens föredöme i trettioandra
psalmen. »Så länge jag teg, försmäktade mina ben
vid min ständiga klagan.» Psalmisten talade ut och
fick lisa. I trettionionde psalmen berättar en annan
psalmist, huru han blev stum och tyst och teg i sin
sorg och upprördes av smärta. Hans hjärta blev
brinnande i hans bröst. En eld tändes i honom. Han
vågade icke tala ut. Han tyglade sin mun. Men till
sist talade han med sin tunga. Han lättade sitt
hjärta. Och Herren hugsvalade honom, så att han
kunde säga: »Till dig, Herre, står mitt hopp.»
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
