Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmodar att Sörensen Ringis Getsemanebild i
Tre-faldighetskyrkans kor i Uppsala, där Frälsaren
ligger framstupa med ansiktet mot jorden, är mera
sann, än de vanliga Getsemanebilderna, där han
så rörande blickar mot höjden. Han är redo. Den
fulla underkastelsen ger honom ökat mod och ökad
kraft att lida Guds vilja och att lyda Guds vilja.
Nu kommer han åter till lärjungarna och finner
dem sovande och säger till dem med annat tonfall,
icke längre med ängslan och suckan och smärta
över ensamheten, över att en själ i de avgörande
stunderna alltid är ensam, ensam med sin Gud:
»Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder. Det är
nog. Stunden är kommen. Människosonen skall nu
bliva överlämnad i syndares händer. Stån upp. Låt
oss gå.»
Frälsaren tömde dödens bitterhet ända till
dräg-gen. Men han borttog med sin smärta och sin bön
och sin seger dödens förskräckelse, så att
martyrerna förmådde jubla och lovsjunga, där hans själ
varit bedrövad ända till döds.
Nu var tid att gå. Jesus tillägger: »Den som
förråder mig är nära.» Han såg redan skenet av
lyktorna och blossen. Han hörde redan bullret av
hopen som kom, Judas med den romerska vakten och
några av översteprästerna och fariséernas tjänare.
Här uppenbaras bönens verkan. Var är nu det
skälvande hjärtat, var är mannen som bävade och
ängslades och klagade och kved och bad om sina
svaga lärjungars ännu svagare och oförmögna bi-
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
