Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp korset ur jordens mark. Förödmjukande är det
för envar av oss, att Jesus måste så lida,
visserligen på grund av världens inrättning och
människors beskaffenhet, men framför allt för vår skull
och till vår frälsning. Dock kunna vi icke avvara
korset. Vi måste tacka honom, att han led och dog
för oss. Vi måste mottaga hans lidande såsom en
gåva av oförskylld, gudomlig kärlek.
Helst skulle vi vilja reda oss själva. Det är
förnedrande att nödgas anlita en annans hjälp. När
Jesus den sista torsdagskvällen enligt Johannes’
trettonde kapitel ville två lärjungarnas fötter,
yäg-rade Petrus sin Mästare att göra den simpla
tjänsten åt lärjungarna. Det bjöd emot att se sina
fötter tvådda av den, vilkens fötter lärjungen skulle
vara lycklig och hedrad att två. Men Jesus sade ett
ord, som tvärt kom lärjungen på andra tankar:
»Om jag icke tvår dig, så har du ingen del med
mig.» Mästaren skulle komma att göra lärjungen
en ojämförligt större tjänst, ännu vida mer
förödmjukande att mottaga. Han skulle dö för hans
räkning. Han skulle giva sitt liv till lösen för
många.
Den stunden kommer, då vår högfärd är knäckt.
Vi se oss ångestfullt om i världen, tills blicken
stannar på korset. Vi hava ingen annan råd. Vi kunna
inte själva skaffa frid. Då uppgår kanske i själen
en visshet, som aldrig kan fullt ut förklaras av
förståndet. Ty den tillhör själva hemligheten i det
innerliga sammanhang, som förenar dem som äro
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
