Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan mena något ringare än det han förut
förkunnat — och strax skulle i Getsemane under
ångestsvett och möda pröva. Bönen i Jesu namn
sammanfattar och fulländar de villkor han förut angivit för
bönhörelse.
I de märkliga Johanneskapitel, som handla om
Jesu sista kväll med lärjungarna, är huvudsyftet
att trösta och styrka lärjungarna inför Jesu
bortgång. De förberedas på gråt och jämmer. Men
liksom när kvinnan föder barn, skall bedrövelsen
vändas i glädje. Ja, det var nyttigt, att Jesus gick bort.
Ty eljest skulle icke Hugsvalaren, Hjälparen, Anden
komma och fortsätta hans verk, ledande
lärjungarna till hela sanningen. Dagens textord utsäga, att
genom Jesu bortgång, genom att han fullbordade
sin svåra väg till Fadern, inträdde lärjungarna i ett
direktare och myndigare förhållande till Gud. Jesus
säger: »Mig skolen I på den dagen icke (fråga eller)
bedja om något.» Märk dubbelmeningen i det
grekiska ordet, som kan betyda både bedja och fråga.
Utan de skulle vända sig direkt till Fadérn med sin
bön.
Sålunda skall enligt Jesu ord vår bön i normala
fall rikta sig på hans och vår himmelske Fader*
— om än uppenbarelsens gemenskap med Gud är
sådan, att bönen enligt andra Jesu ord kan gälla
även honom. Men det är enligt vår text ett tecken
till församlingens och den enskildes stora
myndighet i tron, att bönen riktas till Fadern. Jesus
tillfogar om bönhörelsens villkor: »Hittills haven I
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
