Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såren försvann ur deras åsyn efter dessa
uppenbarelser, så heter det i vår text i Lukas tjugofjärde
kapitel, att det icke skedde med sorg, utan de vände
tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.
Enligt avskedstalet hade Jesus sagt dem: En liten
tid och I sen mig icke. I skolen gråta och jämra
eder. I haven nu bedrövelse. Men åter en liten tid,
och I fån se mig. Eder bedrövelse skall vändas i
glädje. Edra hjärtan skola glädja sig. Ingen skall
taga eder glädje ifrån eder. Det var detta som
skedde. De skulle bli beklädda med kraft från höjden.
Gud hade åstadkommit hos dem visshet, att Kristus
lever. Deras tro och hopp var icke längre bundet vid
honom, som vandrade kroppsligen ibland dem på
jorden, utan Paulus vittnar och säger: »Allt ifrån
denna tid veta vi därför för vår del icke av någon
efter köttet. Och om vi än efter köttet hade lärt
känna Kristus, så känna vi honom nu icke mer på
det sättet.» (II. Kor. 5: 16). De känna nu Kristus
efter anden, icke längre efter köttét. De hade hans
löfte om Anden. Vad som i avskedstalet hos
Johannes förkunnas om Anden som skulle komma och
lära dem och leda dem, finna vi även i denna text.
Jesus sade till sina lärjungar: Se jag vill sanda till
eder vad min Fader har utlovat. Sedan Kristi
uppenbarelser hade nått målet att göra lärjungarna till
vittnen om hans uppståndelseliv, borttogs han,
heter det, ur deras åsyn. Det betyder icke, att
himme-len blev stängd. Stefanus, det första blodsvittnet,
skådade upp mot himmelen och fick se Guds här-
3 — Söderblom.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
