Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
går de skriftlärdas och fariséernas, skolen I icke
komma in i himmelriket.» Kyrkan lyssnar för
mycket till människor, för litet till Gud. Ingen
må inbilla sig, att han bättre hör Guds röst, därför
att han slår dövörat till vad som säges och höres
i tiden. Ve eder, säger Jesus, att I icke tagen
lärdom av tidens tecken.
Jesus nämner i Lukas åttonde kapitel vad som
stoppar till öronen. För det första frestelse och
motstånd. För det andra rikedomens omsorg och
levernets bekymmer. För det tredje, och det gäller
nog många, njutandet av livets goda. För att höra,
måste vi vaka och bedja.
När mängden förnam endast ett tordön eller
ljudet av en ängel (Joh. 12:29), hörde Jesus
Faderns röst och talade och handlade därefter. Vad
förnimmes i de spörsmål som sysselsatt vår bön,
vår eftertanke, våra rådslag dessförinnan och
som nu tvingat oss tillsammans i Stockholm?
Skrämmande tordön ha dånat, ett sorl, ett
virr-varr omkring oss; även lugnande änglaröster
höras, men ack, tala de sanning? Nu måste vi
rannsaka oss och fråga: Hava vi under dessa dagar
något bättre än förr hört vad den himmelska
rösten har att säga oss?
II
Effata, lossa tungans band och tala! Det talas
nog i kristenheten. Det predikas utan ända.
Sällan åtlydes Luthers regel: »Erst das Maul aufma-
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
