Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu är att märka, att Petrus i sitt tal till folket
på pingstdagen anförde just uppståndelsen såsom
Guds tecken. Aposteln åberopade uppståndelsen
såsom vittnesbörd mot Jesu vedersakare — änskönt
enligt Apostlagärningarnas 10: 41 och
församlingens samstämmiga vittnesbörd den uppståndne icke
uppenbarades för allt folket, utan endast för de
sina. Sedan läses i Apostlagärningarna 2: 37: »När
de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat.»
Samvetet slog dem. De besinnade sig.
Det väsentliga i Jonas profetens tecken är och
förblir således enligt båda tolkningarna, att
Nineves män, då de hörde profetens botpredikan, kände
ett styng i sitt hjärta och gjorde bättring.
»Och Jonas begav sig på väg in i staden, en
dagsresa, och predikade och sade: ’Det dröjer ännu
fyrtio dagar, så skall Nineve bliva omstörtat.’ Då
trodde folket i Nineve på Gud, och lyste ut en fasta
och klädde sig i sorgedräkt, både stora och små.»
(Jona 3: 4—10.)
Samma tecken var för Paulus och apostlarna det
enda pålitliga beviset. Paulus angiver grundregeln
i II. Kor. 4:2: »Vi framlägga öppet sanningen och
anbefalla oss så, inför Gud, hos var människas
samvete.» Jesus själv, maktlös, berövad varje
tillstymmelse till yttre myndighet, hade använt
samma tecken gentemot romarrikets representant, när
han, bunden, gisslad och ställd inför rätta, inkallar
Pilatus inför sin domstol: »Var och en som är
sanningen, han hör min röst» (Joh. 18: 37).
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
