Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domen, endast eländet såsom en ogenomskinlig,
mjuk, sugande massa.
Herrens togna i alla tider hava vetat, att det
aldrig ser så förtvivlat ut, aldrig är så uselt och
smärtsamt, att det icke kan bli värre. »Det värsta
är icke, så länge du kan säga: detta är det värsta.»
Därför skola vi tacka Gud, för att han låter oss
taga en dag i sänder och för att han döljer
framtiden. Varje dag har nog av sin egen dom.
I denna kvalfulla ovisshet, i detta mörker, ja, i
denna visshet, som gränsar till förtvivlan, måste
själen ändå hålla sig till Gud. Han är hennes enda
utväg. Gud stöter icke bort dig. Du förstår
ingenting. Eller du förstår och anar domens hårda
sammanhang. Men du vet blott ett, att endast i Gud är
ditt liv och din frälsning. Guds barmhärtighet
övergår allt annat, även den skriande ångesten och den
dova förtvivlan. »Om vårt hjärta anklagar oss, så är
Gud större än vårt hjärta och vet allt.» (I. Joh. 3:
20). Att få tala vid Gud är själens enda säkra tröst.
Även i domen skola vi tacka honom.
IV
Domen sker. Domen pågår. Domen väntar. Den
är oundkomlig. Ingen är fritagen. Det är
människorna förelagt att en gång dö och sedan dömas.
Domen sker icke godtyckligt eller på måfå, om den
än för människorna blir en överraskning, ja, en
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
